Ehm, jag känner att bloggandet det senaste året har gått käpprätt åt helvete, men jag är envis och tapper, vilket innebär att jag helt enkelt kämpar vidare med blodsmak i munnen.

Idag tycker jag synd om mig själv, har känt mig hängig, febrig och haft så grymt ont i halsen, men trots det gjorde jag min plikt och åkte ut till Hellasgården där tvåorna skulle bada isvak och vår ledarskapsuppgift var att stå och coacha dem, piece of cake (jag hör ett lättförtjänat MVG ropa bakom hörnet). Vad som inte var så himla najs var den extrema kylan. Vi badade ju redan förra året och då väntade man på sin tur, hoppade i och sprang in i bastun. Idag stod vi bara där och glodde och utropade någa "heja" och "kom igen då, du klarar det här". Och om sanningen ska fram så var det varmare i vattnet än i luften, så det var inte ett dugg synd om isvaksbadarna.

Ja, vad jag ville komma fram till:
1. Att gå ut och ställa sig mitt ute på en is, i minusgrader och ont i halsen kanske inte var sååååå smart...
2. Trots att jag hade så mycket kläder på mig att jag kände mig som en vandrande Michelin-gubbe, så ligger jag här och mår ännu sämre...
3. DÄRFÖR är det synd om mig, vilket ger mig tillåtelse att kolla avsnitt av diverse olika inredningsprogram (♥)

Adjö :)