Det här har varit världen hemskaste, förjävligaste, äckligaste, fittigaste (en rad till passande svordomar) MÅNDAG. Måndagar är inte kända för att vara den bästa dagen på veckan, och speciellt inte hos mig. Men den här måndagen, 19/5 har varit den absolut värsta.

Igår kväll, 22.45 ringde Sara till mig och sa: "Mä, du vet väl om att vi har slutprov i spanska imorgon, och att vi börjar klockan elva?" Jag utbrister i ett hysteriskt skratt för att jag har tröttnat totalt på skiten. Det enda jag orkar tänka på är att jag faktiskt skiter i det här. Jag är en person med ett superminne, jag kommer ihåg mystiska saker om folk som de har berättat men glömt bort, och de blir lika chockade varje gång jag kommer ihåg något de knappt vet att de har berättat. Ja, iallafall, det är alltså första gången NÅGONSIN jag har glömt bort ett stort prov! Visst har jag förträngt oviktiga läxförhör och sådant, men INTE ett slutprov i spanska som mitt betyg mer eller mindre hänger på. Så jag satte mig och panikpluggade mitt i natten för att komma fram till inget särskilt vettigt. Provet gick förövrigt åt helvete, och det var faktiskt inte MITT fel den här gången, trots att jag är typen som alltid skyller mitt misslyckande på andra. Jag kommer aldrig sluta förvånas över lärarnas ursula planering. 1 timme till en läsförståelse där man ska läsa 4 sidor, sammanfatta alla stycken och sen svara på frågor. WTF!? Skrivuppgiften gick helt okej men hörförståelsen gick också åt helvete, jag hörde inte vad hon sa, och jag vet inte om det var någon annan som gjorde det heller....

När vi kommer tillbaka till klassrummet, där vi skulle ha vår RIKTIGA lektion, 20 minuter sena, är det fullt vid vårt PMS-bord och jag får veta att jag minsann ska ha engelska nationella muntligt idag, great, kan dagen bli bättre? Det gick helt okej, men sen var det bara att börja hyperventilera eftersom vi skulle få våra betyg på nationella provet i matte B som var skitsvårt. Jag har heller aldrig haft svårt i matte, fick MVG utan problem i matte A, och övningarna till nationella var inte heller överdrivet svåra, men provet i sig gick åt helvete och i 1 ½ timme satt jag och väntade på mitt IG. Det kändes som domedagen, vilket det kanske även var. Mattelektionen kom och jag kunde inte fly längre, jag var redo att ta min dom. Jag kallsvettades och så fick jag provet, jag vågade inte titta men då hör jag sara säga "du fick g mä", och det är då jag börjar gråta.... av lycka och sorg, skuuumt...

På vägen hem var pendeltågen sena och inställda, fatta känslan av att inte kunna ta sig hem!
Det här var alltså historien om den värsta måndagen i mitt liv. ADJÖ

jag älskar josef..han är mitt liv! (josef tyckte att jag skulle skriva det...) ♥