sometimes you can't make it on your own

Vissa dagar hatar man att bo på "landet" som flickorna bäver kallar mitt hem trots att det bara ligger 15 minuter med pendeln ifrån innerstaden. Tydligen bor jag även mer på landet eftersom jag måste ta en buss TILL pendeltåget som tar tio minuter (ehm..SARA). Men anledningen till detta hat är att Skälbyvägen som är den "stora" vägen, är så smal och trång och full med övergångställen för alla barn som ska till skolan, vilket innebär att på morgonen är det rödljus var femte meter ungefär. Vid åttatiden är det även fullpackat i korsningen halvvägs till stationen. Det är så trångt och massa bilar och man känner hur klockan tickar och att det kommer bli en springmarsch till tåget för att bussen kommer in på stationen fem minuter för sent.

Det är såna dagar man sms:ar Sara och Pws och säger att man kommer bli sen eftersom kollektivtraffiken inte fungerar fullt lika bra här ute på landet som den gör inne i stan, där dom bor. Om jag missar bussen kommer det inte en till fyra två sekunder efter den man missade, inte heller kommer tunnelbanan var tredje minut, för den existerar inte ens. Suck... Men jag antar att detta hat mest berodde på att jag har varit så nära en meltdown av hårddisken som är jag, i flera dagar nu. Skoltrötthet, saknaden efter Josef och världens sämsta kollektivtraffik går inte ihop helt enkelt, då brister det. Lägg på lite inlämningar och korta telefonsamtal så ska du se att det brister snart.

Okej, nu ska jag sluta klaga och vara lite glad för att jag åtminstone har skrivit klart engelskaartikeln vilket innebär att talet också är ganska klart med tanke på att jag ska utgå ifrån artikeln. Dessvärre är historians äckliga källkritik LÅNGT ifrån klar och kvällen har spenderats med att sitta med Jacob och Benny ifrån klassen på msn och försökt lista ut vilka källor man skulle kunna använda... Jag gillar inte Charlotta eller Hochschild just nu alltså. Snart börjar iallafall Grey's Anatomy så att jag kan påbörja min lugna del av denna onsdagskväll.

P.M.S har iallafall bestämt att vi ska åka till Peace and Love-festivalen i Borlänge i sommar. 23 - 28 juni blir det JAG ♥ KENT. YEAY :D Enligt Sara citerar jag även en Kentlåt när jag försöker leka smart eller säga något vist, jag tror det ligger ganska mycket sanning i det faktiskt, ehm.. Men är man kär så är man.

 Här är blommorna jag fick på alla hjärtans dag av Josef men som hans mamma kom och levererade. Bilden blev lite mörk för att den speglar mina känslor. Josef var trots allt borta både den dagen och på vår tvåårsdag. Det kommer nog ganska många fler dagar han missar...
MEN
KENT, SNART KOMMER VI! ♥
Kommentarer

Klappa mig?

Jag heter:
Kom ihåg mig?

Min e-mail är: (publiceras ej)

Här är länken till min blogg/hemsida:

Min kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: