Nu har jag varit jätteduktig! Gått/sprungit 4,5 km, fett snabbt också. Okej, egentligen är det inte värsta grejen, men jag klarade mig ännu en gång fast jag svär varje gång att "bara jag klarar det hem denna gång så behöver jag aldrig mer göra det här."

Och så är min dikt klar nu, finally :) Saras är publicerad nedanför, tycker den är så otroligt fin och den betyder så mycket mer än det som står på pappret. Här är min:

Nattens mörker för mig ännu en gång

Till mitt monster under sängen.

Vaggar mig som ett barn utan mor.

Håller mig för hårt. Jag kan inte andas.

Nattens mörker når alla mina hörn

Skriet av mina tysta tårar fyller även det allra sista

En vind som viskar får mig att känna närhet

Rymdens tystnad lockar mig till lek, spex och skratt

Nattens mörker håller mig fast

I sina kedjor utan lås och nycklar

Tillåt mig att resa mig.

Låt mig stiga ur din bur,

och leva!

© mathilda josefina, 2007-10-22