(Jag måste bara börja med att varna alla om hur irriterad jag är idag och att detta inlägg kan komma att bli ett sätt att få utlopp för mina känslor...)

Förra terminen hade jag och Sara världens gulligaste spanskalärare. Hon var påhittig och vi fick arbeta med lite små projekt hela tiden. Men så kom tvåan och vi vi som har valt att läsa vidare på steg 4, fick alltså en helt NY lärare, både för oss och på skolan. Det började bra enligt mig, jag fick "bara" VG i steg 3 och den nya läraren berättade om sin planering för steg 4 och detta innebar mycket repetion så att alla skulle hinna ikapp och att vi skulle "mjukstarta" lite. Jag kände mig lycklig och kände att jag skulle kunna få en till chans att greppa allt och sådär. Nu är det såhär istället: Vi är 30 personer och efter att ha haft varsitt arbete i grupper om kroppsdelar, platser, raggningsrepliker osv. så har vi alltså fått repetera väldigt mycket gamla grejer. Vi har även haft ett prov vilket var extremt lätt. Till det provet satt vi och jobbade med ett 30 sidor tjockt häfte med massa stenciler och det var så det började. Hennes förälskelse till preteritum, imperfekt och stenciler. Efter provet hade vi fem värdelösa lektioner där vi "inte skulle börja med något nytt, än" och satt och jobbade med stenciler 140 minuter i veckan. Och så har vi redan haft 2 genomgångar om preteritum och imperfekt. Och idag när vi kommer till första lektionen på en måndag möts vi av denna unga, men tråkiga och gråa och trista människa som informerar att idag ska vi minsann prata om imperfekt och preteritum. (!!!!!!!!!!!!!) härligt...

I svenskan har vi endast ETT verb som beskriver dåtid, imperfekt. Men spanjorerna har gett sig fan på att göra allt så komplext som möjligt för oss som ska lära sig detta språk. Preteritum använder man om något hände plötsligt eller oväntat. Om någon kom in igenom dörren eller om någon plötsligt skrek osv. eller om man ska berätta om något som är avslutat. Och imperfekt ska man alltså använda när man pratar om när man var liten, eller om man gick upp varje morgon klockan sju och att detta kanske fortfarande sker. Helt ärligt fattar jag inte ens själv vad jag försöker beskriva eftersom det är helt fucking hopplöst och jag förstår inte själv vad skillnaden är trots att jag sitter här och leker duktig.. KUNDE DOM INTE NÖJT SIG MED ETT JÄVLA VERB?! Och den gråa, trista människan till lärare försöker beskriva detta ungefär såhär: "om du har en scen och där står en stol, ett bord och en sol när draperiet dras undan så ska du beskriva vad som fanns med imperfekt, men om det kommer in en man eller det börjar regna efter ett tag så blir detta i preteritum.." SUCK, ofta jag kommer bli klokare av det. Nej det kommer bara leda till att jag blir ännu mer förvirrad och att nästa gång jag ska anstränga mig för att skilja dem isär så kommer min hjärna endast tänka på teater och gubbar som kommer in.

När vi ÄNTLIGEN hade gäspat oss igenom spanskan gick vi ner till tvåan för att ha samhälle B, vi skulle fortsätta prata om EU-bönder och att de får bidrag för att odla och sedan exportera ut sitt överflöd till u-länder till billigt pris, vilket leder till att deras bönder som inte kan försörja sig på något annat sätt blir lidande eftersom befolkningen köper våra varor istället för deras egna bönders = vi trycker ner dem i skiten lite ännu mer. Detta sket tydligen folk i min klass i utan pratade istället om allt ifrån grönsaker till benvärmare. Personer som lektioner innan hade uttryckt hur rätt de tyckte att detta var och att de hellre köper billiga h&m kläder som barnarbetare sitter och syr i Kina och att "det är ju jättebra". SJÄLVKLART gynnar detta oss konsumenter och inte fan klagar jag när jag kan köpa 3 tröjor för lite över femhundralappen, jag är inte korkad. Men när vi pratar om sådana här saker och visserligen ser filmer som är vinklade (men uppenbarligen behövs ju det eftersom många i andra fall inte skulle kunna förstå hur andra har det i världen på andra sätt) är det viktigt att visa lite sympati, ingen är väl så hjärtlös, men tydligen. Jag blir bara så ledsen. När ska vi sluta vara så egoistiska och giriga?

Nu spårade jag iväg lite ifrån bönderna (och spanskan) det handlade om från början, men principen är den samma. Vi kan köpa så mycket här, för så lite och vi ska vara lyckliga för det. Det skulle bara bli värre om vi slutade köpa varorna helt, då skulle de få noll kronor i timmen istället för de 50 öre de har nu typ. Men jag undrar verkligen hur så många människor bara kan blunda och låtsas som att allt är bra. För det är det inte. Världen är sjuk.