strange things happens
Idag har den sjukdom jag så länge har försökt hålla tillbaka för att slippa vara borta från skolan brutit ut från sin bur. Jag hade förseglat den med minst 10 lås och gömt nycklarna runt om i hela världen, men han kom ut ändå. Så nu är jag helt enkelt sjuk, suck. Har sovit hela eftermiddagen och förhoppningsvis kan jag ändå gå till skolan imorgon, det skulle verkligen vara viktigt. Man missar så himla väldans jättemycket när man är borta från JENSEN...
Så kvällen kommer spenderas i sängen med tv.n på så att jag kan titta på allt jag vill, och med lite tur så kan jag gå till skolan imorgon ändå.
atio mnjimnja ke'a bemnjmnje'
(om du försöker lösa vårt nya, hemliga, genialiska språk, säg till när du har lyckats)
facebook-jakt
success
Nu har jag varit jätteduktig! Gått/sprungit 4,5 km, fett snabbt också. Okej, egentligen är det inte värsta grejen, men jag klarade mig ännu en gång fast jag svär varje gång att "bara jag klarar det hem denna gång så behöver jag aldrig mer göra det här."
Och så är min dikt klar nu, finally :) Saras är publicerad nedanför, tycker den är så otroligt fin och den betyder så mycket mer än det som står på pappret. Här är min:
Nattens mörker för mig ännu en gång
Till mitt monster under sängen.
Vaggar mig som ett barn utan mor.
Håller mig för hårt. Jag kan inte andas.
Nattens mörker når alla mina hörn
Skriet av mina tysta tårar fyller även det allra sista
En vind som viskar får mig att känna närhet
Rymdens tystnad lockar mig till lek, spex och skratt
Nattens mörker håller mig fast
I sina kedjor utan lås och nycklar
Tillåt mig att resa mig.
Låt mig stiga ur din bur,
och leva!
© mathilda josefina, 2007-10-22
dikt av Sara Brodin
Morgonen breder sina armar
Runt de spillror som är jag.
Ensamheten ekar i mitt bröst, och är min allena.
Bakom mina tunga ögonlock
Syns allt det som livet tog ifrån mig.
Varje morgon är som att dö på nytt.
Jag var längtan och begäret
Du var åtrån och passionen
Du var än mer älskvärd.
Ändå såg jag vår kärlek bli till förpliktelse,
I samma takt som löven vissnade.
Jag ser tillbaka i vredesmod
men framåt med förtvivlan.
© Sara Brodin, 2007-10-22
life fucks us all sometimes
EN DAG KOMMER SARA ATT FASTNA LIKA BRA PÅ BILD, OM HON BARA SKULLE POSA LITE FAN!
Den här dagen har sugit stenhårt. Inte bara hårt som sten utan hårt som en stekpannor, arga ord och knäckebröd!
Jag hatar svenska-Peter fruktansvärt mycket. Hans fru kan sluta åka till Mallorca så att han slipper vara hemma med sina barn hela tiden! Jag är trött på alla vikarier som inte kan hjälpa oss ett endaste dugg. jag är trött på uppgifter som blir betygsunderlag. Jag är trött på att ingen tar oss på allvar utan bara säger att det kommer ordna sig. Jag slår fan vad om att när dagen då betygen sätts komemr han säga "tyvärr, det blir inget mvg, jag har inte tillräckligt med undelag för det" Om det blir så, så kommer jag seriöst att dampa loss totalt, det är hans fel att vi inte har kunnat producera mer än en text hittills på denna termin!
Jag hatar även 3 småpojkar, säkert 92:or som satt framför mig på bussen och någonting var tydligen så himla roligt att de verkligen var tvungna att vända sig om cirkus 20 ggr på 10 minuter. De kände även att de verkligen behövde säga "hejdå tjejen" "trevlig helg" när jag gick av. Jag fattar NOLL, faktiskt...
pws

© mathilda josefina, 2007-10-19
everlasting like the sun
Vaknade imorse, och kände paniken rusa i hela kroppen. PSYKOLOGIPROV PSYKOLOGIPROV PSYKOLOGIPROV PSYKOLOGIPROV PSYKOLOGIPROV!! Trots det tvingade jag mig upp ur sängen, duschade och gjorde mig iordning för att sedan åka till skolan för att skriva dikter på Litterära Gestaltningen (bajstråkigt).. Jag och Sara klarade av att för en gångs skull att gra absolut ingenting av det vi skulle. Fuck the poems blev liksom lektionens motto. Istället hjälpte jag henne att rensa sin hårborste. Hon blev överlycklig för att nu behövde hon ingen spegel längre utan kunde spegla sig i borsten istället, så ren var den! För besväret erbjöd hon mig 100 spänn för att äta upp håret som hade suttit där, men jag tackade artigt nej och vi fortsatte lektionen enligt vårt motto medan alla andra överambitiösa diktälskare skrev vidare på sina... Vi ägnade tiden till att sms.a pws som satt i klassrummet över oss och hade italienska och att foto lite. Sen var äntligtn lektionen slut!
Jag och sara har samma lärare i LG som i Svenska B med resten av klassen och vi har en essäskrivnig på g nu och på vägen till lunchen berättade sara för oss andra att hon inte riktigt fattade hur man skulle skriva en essä, pws och jag instämde fullt. Sara: "Om P skriver: "Det här var inte riktigt en essä" på min text så blir det fan Bowling for JENSEN" "vi kan dra ner några oskylidiga med oss i fallet så blir det som på riktigt" (Sara har skrivit en mycket mer detaljerad beskrivning av vad som egentligen hände, läs ffs)
Psykologi provet gick inte hejdundrande bra, men jag skrev 9 sidor (18, fram och bak) men kände att när tiden var ute att det fattades en hel massa, men vad ska man göra åt saken liksom?

hjälp?
evil in a closet
jag kastar sten i mitt glashus
(Jag måste bara börja med att varna alla om hur irriterad jag är idag och att detta inlägg kan komma att bli ett sätt att få utlopp för mina känslor...)
Förra terminen hade jag och Sara världens gulligaste spanskalärare. Hon var påhittig och vi fick arbeta med lite små projekt hela tiden. Men så kom tvåan och vi vi som har valt att läsa vidare på steg 4, fick alltså en helt NY lärare, både för oss och på skolan. Det började bra enligt mig, jag fick "bara" VG i steg 3 och den nya läraren berättade om sin planering för steg 4 och detta innebar mycket repetion så att alla skulle hinna ikapp och att vi skulle "mjukstarta" lite. Jag kände mig lycklig och kände att jag skulle kunna få en till chans att greppa allt och sådär. Nu är det såhär istället: Vi är 30 personer och efter att ha haft varsitt arbete i grupper om kroppsdelar, platser, raggningsrepliker osv. så har vi alltså fått repetera väldigt mycket gamla grejer. Vi har även haft ett prov vilket var extremt lätt. Till det provet satt vi och jobbade med ett 30 sidor tjockt häfte med massa stenciler och det var så det började. Hennes förälskelse till preteritum, imperfekt och stenciler. Efter provet hade vi fem värdelösa lektioner där vi "inte skulle börja med något nytt, än" och satt och jobbade med stenciler 140 minuter i veckan. Och så har vi redan haft 2 genomgångar om preteritum och imperfekt. Och idag när vi kommer till första lektionen på en måndag möts vi av denna unga, men tråkiga och gråa och trista människa som informerar att idag ska vi minsann prata om imperfekt och preteritum. (!!!!!!!!!!!!!) härligt...
I svenskan har vi endast ETT verb som beskriver dåtid, imperfekt. Men spanjorerna har gett sig fan på att göra allt så komplext som möjligt för oss som ska lära sig detta språk. Preteritum använder man om något hände plötsligt eller oväntat. Om någon kom in igenom dörren eller om någon plötsligt skrek osv. eller om man ska berätta om något som är avslutat. Och imperfekt ska man alltså använda när man pratar om när man var liten, eller om man gick upp varje morgon klockan sju och att detta kanske fortfarande sker. Helt ärligt fattar jag inte ens själv vad jag försöker beskriva eftersom det är helt fucking hopplöst och jag förstår inte själv vad skillnaden är trots att jag sitter här och leker duktig.. KUNDE DOM INTE NÖJT SIG MED ETT JÄVLA VERB?! Och den gråa, trista människan till lärare försöker beskriva detta ungefär såhär: "om du har en scen och där står en stol, ett bord och en sol när draperiet dras undan så ska du beskriva vad som fanns med imperfekt, men om det kommer in en man eller det börjar regna efter ett tag så blir detta i preteritum.." SUCK, ofta jag kommer bli klokare av det. Nej det kommer bara leda till att jag blir ännu mer förvirrad och att nästa gång jag ska anstränga mig för att skilja dem isär så kommer min hjärna endast tänka på teater och gubbar som kommer in.
När vi ÄNTLIGEN hade gäspat oss igenom spanskan gick vi ner till tvåan för att ha samhälle B, vi skulle fortsätta prata om EU-bönder och att de får bidrag för att odla och sedan exportera ut sitt överflöd till u-länder till billigt pris, vilket leder till att deras bönder som inte kan försörja sig på något annat sätt blir lidande eftersom befolkningen köper våra varor istället för deras egna bönders = vi trycker ner dem i skiten lite ännu mer. Detta sket tydligen folk i min klass i utan pratade istället om allt ifrån grönsaker till benvärmare. Personer som lektioner innan hade uttryckt hur rätt de tyckte att detta var och att de hellre köper billiga h&m kläder som barnarbetare sitter och syr i Kina och att "det är ju jättebra". SJÄLVKLART gynnar detta oss konsumenter och inte fan klagar jag när jag kan köpa 3 tröjor för lite över femhundralappen, jag är inte korkad. Men när vi pratar om sådana här saker och visserligen ser filmer som är vinklade (men uppenbarligen behövs ju det eftersom många i andra fall inte skulle kunna förstå hur andra har det i världen på andra sätt) är det viktigt att visa lite sympati, ingen är väl så hjärtlös, men tydligen. Jag blir bara så ledsen. När ska vi sluta vara så egoistiska och giriga?
Nu spårade jag iväg lite ifrån bönderna (och spanskan) det handlade om från början, men principen är den samma. Vi kan köpa så mycket här, för så lite och vi ska vara lyckliga för det. Det skulle bara bli värre om vi slutade köpa varorna helt, då skulle de få noll kronor i timmen istället för de 50 öre de har nu typ. Men jag undrar verkligen hur så många människor bara kan blunda och låtsas som att allt är bra. För det är det inte. Världen är sjuk.
såhär sysselsatta är vi på JENSEN i klass sp2b




2007-10-11
På sista tiden har jag haft massor av andra saker för mig och hjärnan har gått på högvarv för att jag ska kunna klara av allt. Men nu har det lugnat ner sig och jag har äntligen en chans att lägga upp lite saker som har hänt i veckan och förra veckan.
För en och en halv vecka sen, tisdagen den 2 oktober, tog jag ett stort steg och bestämde mig för att bli mörk/svarthårig igen. Efter sista lektionen, mentala träningen, där vi för övrigt lärde oss hur vi skulle andas på bästa sätt och hur vi skulle hitta "en plats där vi varken var stressade eller så avslappnade så att vi föll omkull" (Kenneth dallrade lite med kroppen när han sa detta) (ja, vi sysslar med sådant i vår skola), så drog jag med mig Sara och Pws in till stan för att köpa hårfärg. Pws dissade oss för att träffa Naila efter en halvtimme och Sara och jag gick runt till 3000 olika Kicks för att köpa min färg (alla affärer hade bara ett exemplar kvar...suck) men vi hittade den på PUB sedan iallafall. Färgen heter brun, och jag är inte särskilt ljushårig sedan innan utan en vanlig brunett liksom, men nu är det halvt svart med lite inslag av brunt om man tittar riktigt noga.
Min syster och pojkvän var väldigt glada över att få hjälpa till och tog tillfället i akt att göra en så kallad "alienfrisyr" av mitt hår. Sexigt.


Sen blev det ännu en efterlängtad fredag, och efterlängtad var den lite extra mycket för att vi tre bävrar skulle pierca oss i öronen. Vi hade bäv(r)at oss hela veckan och skulle nu äntligen genomföra detta fast det från början hade varit ett skämt ifrån Saras sida. Men jag tog inte detta som ett skämt utan hakade på direkt eftersom jag har velat göra det länge men helt enkelt inte tagit tag i det. Så de andra två flickorna hade inte något större val, mohaha. Vi gick till Astron på Stureplan, betalade och gick upprörda därfirån. Upprörda över att det inte hade gjort ont överhuvudtaget, så vi hade spenderat en hel vecka på att nypa oss i öronen på lektionerna för att kanske kunna förutspå hur ont det kunde göra (Pws hade till och med bunkrat upp med godis för att höja blodsockret ifall att vi skulle bli illamående) Rött blev örat och första natten var jobbig att sova eftersom man inte kunde sova på det örat, men nu sitter den där utan några som helst problem. Men jag tror ändå att Pws tyckte det gjorde lite ont för hon såg ut som att hon skulle svimma när hålet togs, men det låtsas vi inte om. Stolta promenerade vi tillbaka till skolan (okej vi tog bussen halva vägen) men upptäckte sedan att Helena hade gjort sin tatuering som hon berättade om dagen innan...vi var inte så coola längre

På lördagen kom min moster, hennes man (de är även mina gudföräldrar), deras två söner (mina kusiner) och deras fruar och deras två döttrar. Ena flickan, Juli, är 4 ½, och den andra, Jade är ett halvår (de är kusiner med varandra ifall ni var tröga) och båda är übergulliga och söta och roliga och underbara (behöver jag fortsätta?) Vi började med att leka lite, sedan lekte vi lite till, och lite till igen. Sedan åt vi lunch och jag fick det stora uppdraget att mata Jade. Min barnkära syster tittade avunsjukt på, haha. Jag satt i soffan och försökte lite tafatt mata henne med nappflaskan och hon vill inte ligga och äta som alla andra barn så istället måste man sitta i någon sorts halvliggande ställning så att hon kommer lite bakåt iallafall... (?) Men när det var dags för rapningen gav jag över henne till min kusin så fick han ta hand om sin brorsdotter.
Juli lekte även någon sorts skönhetssalong med mig och mitt smink. Med puderborsten blonderade hon mitt hår (antagligen någonting nytt hon lärt sig, jag tänkte bara "attans, jag som precis färgade det.."), sminkade mig med osynligt smink och parfymerade mig på låtsas i säkert fem minuter och skrattade varje gång jag låtsades hosta eller nysa av de starka dofterna. Vi var även på dagisets gård en promenadbit ifrån oss. Där fotade jag båda flickorna och det blev verkligen jättebra bilder på båda två, men eftersom det förekommer så mycket barnpornografibrott på internet så vågar jag inte lägga upp dessa bilder här ifall nån jävel skulle få för sig att sno bilder på fullt påklädda tjejer och göra dem till något helt annat, så de får bli tavlor istället.
Nej nu orkar jag inte skriva mer, men jag lägger upp några bilder ifrån skolan igår :) och JA, kvaliteten på bilderna blir skitful när man förminskar dom sådär.
there's nothing for us to hide
"icke sa äm"
"nix pix lingonmix"
Dessa är de två geniala uttrycken jag har åstadkommit idag :) Härligt! Sara instämde dock inte alls.
Nedräkning: 110 dagar kvar...
Dagens låt: Alter Bridge - Come to Life

det mest patetiska av allt måste ju vara att jag faktiskt fyllde i listan
Tv eller Dator
Jul eller Påsk (fyller år på påsken så det är varken eller, får ju presenter på båda)
Svart eller Vit
Ipod (♥) eller Mp3
VH1 eller MTV
Rosa eller Lila
Hund eller Katt
Guld eller Silver
Bad eller Dusch
Sko eller Sandal (Ballerina)
Afrika eller Asien
Löshår eller Äkta
Mobil eller Telefon
Klänning eller Kjol
Blond eller Brunett
Lägenhet eller Hus
Vanilj eller Choklad
Ring eller Halsband
Jordgubb eller Hallon
Nyår eller Midsommar
Långt hår eller Kort hår (det beror helt på vem som har det)
Nagellack eller Läppstift
Bil eller Buss (i vissa situationer behövs aningen eller)
Sanning eller Konsekvens
Blåa ögon eller Bruna ögon (mina är blåa men iblans skulle man vilja ha bruna)
Jeans eller Leggings
Snowboard eller Skidor (kan inte åka något av det, så jag säger skridskor eller pulka)
Harry Potter eller Lord of the Rings (♥)
Berg-och-dalbana eller Vattenbana (det går inte att välja)
Plugga eller Arbeta
Christina Aguilera eller Britney Spears
Stjärnor eller Månen
Höst eller Vår (Jag älskar alla årstider)
Vinter eller Sommar