destruction
DU har stuckit mig, där allt jag känner något för, ligger. Jag tycker synd om dig.
lillasyster
© mathilda josefina, 2007
Lovisa Lindell Harrysson
© mathilda josefina, 2007
We are the youth gone wild
We can write what we wanna write.
We gotta make ends meet before we get much older.
We're all someone's daughter. We're all someone's son.
How long can we look at each other, down the barrel of a gun?
You're the voice, try and understand it.
Make a noise and make it clear.
We're not gonna sit in silence. We're not gonna live with fear.
This time, you know that we all can stand together.
With the power to be powerful.
We're all someone's daughter. We're all someone's son.
How long can we look at each other, down the barrel of a gun?
Stockholm mår grönt
© mathilda josefina, 2007
?
race me?
© mathilda josefina, 2007
I dare you, to walk a mile in my shoes
Tisdagar, vi hatar dem alla i SP2B, men idag har det varit en OVANLIGT BRA tisdag. Alla har varit glada och mysiga helt enkelt. Vi samlades 9.00 utanför Danscompaniet för att köra ett 75 minuters pass med dans, och fyfan vad det var jobbigt! Så på vår lista över aktiviteter vi kommer att hålla på med när killarna rycker in, finns nu DANS överst. Krukdrejningen fick gå bort. ATTANS!
Sen genomled jag och Sara iförsig världens-mest-längsta-och-tråkigaste-lektioner-EVER-! (aka. Litterär Gestaltning) och vi skulle påbörja vårt arbete om Drama, om att SKRIVA dramor, eller vad fan det heter :) 70 Låååååånga minuter senare fläskade vi oss hos vår kära vän Falafelkungen, första gången på länge.
Iskall promenad/bussresa/promenad i vind och snöregn.
Mattelektion, där jag faktiskt förstod.
Arbete med Kongoprojektet, en 2 timmar lång samhällslektion. Det slutade med att vi satt 15 minuter i datasalen och den resterande tiden hängde jag och ett antal personer till, i sofforna utanför klassrummet och pratade om rakblad, AIDS, munblåsor, killar som inte vill noppa ögonbrynen och saliv. Jag hade rätt ont i magen när jag gick ifrån skolan pga. av allt skrattande.
Tisdagar kanske inte är så dåliga ändå, övertröttheten gör dem till något mycket roligare.
Pws och Denise räknar matte, medan Sara inte känner sig så sugen (notera att hon till och med har slagit igen boken)
första snön
Hunden min blev galen när jag släppte ut honom på baksidan. Han ville äta snö :)
© mathilda josefina, 2007
the more you see, the less you know
© mathilda josefina, 2007
fear is only in our minds
Tur att jag hittade den, sitter här och har precis skrivit klart en idrottsuppgift som ska vara inne ikväll. Näsan rinner, halsen svider, huvudet dunkar och jag är sjuk :( igen... Men jag hoppas att tjejerna klarade sig utan mig i skolan idag, fast jag tror att de sörjde mest över min frånvaro haha.
Fan vad mina inlägg har blivit oseriösa på sista tiden, ska försöka förbättra mig :)
Och jag har kommit på att min blogg är ful, hjälp mig?
81 dagar kvar
what the hell are you waiting for?
© mathilda josefina, 2007
sometimes life is far to kind
© mathilda josefina, 2007
it is hurting me to see how deep the bullet lies
make this go on forever
© mathilda josefina, 2007
You fake it. We feel it.
Sjuk. Trött. Hyperaktiv. Stressad. Huvudet är fyllt av massa "jag-borde-göra", men inget tas tag i (jag kan endast skylla på mig själv). Till på fredag har jag fetaste idrottsuppgiften att skriva. En "rapport" om mina träninsgvanor och hur jag har utvecklat, och vad jag har jobbat med under de senaste 10 VECKORNA! Varför tog jag inte tag i det här tidigare? Det blir iallafall att hitta på tio veckors träning och sedan analysera den. Idag var kvällstiden menad för att ägna mig åt just detta, men hittills har jag spelat sönder en låt istället. The Birthday Massacre - Red Stars ♥
Lovet var otroligt skönt och avkopplande, träffade Bä, Pws, William och Johan några gånger, bland annat när vi var på Sonata Arcticas konsert, mjeah ♥ och så har jag självklart varit med Josef, känner att jag har blivit en aning nyförälskad och det är ju alltid bra. Men nu kommer det bli lite jobbigt med tanke på att han åker om 84 dagar! Det kändes som att vi var uppe i hundratio alldeles nyss...
Sonatas konsert var mycket bra! Fast det visste jag typ redan innan haha, nej men eftersom jag är en riktigt sådan där musikälskare som slukar varenda ton för sig, och känner hur det kryper i kroppen för varje perfekt ton eller ljudet av gitarrerna, trummorna, basen. ALLT. Jag drar till mig hela den känslan och alla ljud som en tvättsvamp och hamnar i extas. Det kunde nog iallafall Sara intyga på konserten eftersom:
Det första förbandet var ett svenska band som jag tyvärr inte minns namnet på, eller hur de lät eftersom vi precis hade kommit dit och försökte uppmärksamma allt annat. Men när det andra förbandet, som hette Epica och var ifrån Nederländerna, precis som Within Temptation, och de liknande Within väldigt mycket också, men hade mycket hårdare partier än vad Within har. Men sångerskans röst var nästan identisk. Så len och mjuk och man känner att tjejen verkligen kan sjunga, på riktigt! Det är inte playback eller mixat, utan verkligen Live. Jag kände kårarna i hela kroppen och stod bara och njöt. Underbart!
När Sonata sedan körde igång och skrek på mitt eget språk, vilket är finska blev bara känslan ännu bättre. Låtar jag kunde utantill, omringad av de allra bästa och känna hur mycket man faktiskt lever.
bilden är inte världens bästa, men jag var som sagt inte där för att fokusera på fotograferingen
(© mathilda josefina, 2007)