"hej jag spyr på mitt sommarjobb, saknar min pojkvän mest i hela världen och är HELT fucking ensam hemma"

1. Hela min familj är i finland och alla jag känner är också bortresta så det blir väldigt ensamt i några dagar nu.
2. så istället så jobbar jag arslet av mig nu allra sista veckan (YES!) och gör samma sak, timme ut och timme ut.

Låt mig presentera mitt värsta sommarjobb / hatobjekt / fiende:
TELEFONFÖRSÄLJNING (tänker inte säga vart eftersom dom säkert kommer stämma mig efter allt jag skriver här näst ^^)

Jag har jobbat där sedan dagen på sommarlovet dvs. 11 juni fram till nu på fredag (YES! så det blir 4 veckor för den som inte kan räkna. De absolut värsta 4 veckorna i mitt liv fyllda med ett så otroligt monotont arbete. Jag ska inte klaga på lönen egentligen och inte heller arbetstiderna men det har bara varit så tråkigt! Dagen börjar klockan 10 för mig och jag ska sluta vid 4 enligt mitt schema som man lägger upp själv (det ena kravet är att man arbetar 15 tim/vecka). Mitt jobb är att dela ut gratis polisbrickor (brickor man sätter på nycklarna och ifall de försvinner så får man dem tillbaka via polisen) och det är inte särskilt svårt eftersom folk alltid nappar när man säger ordet "gratis". Jag läser bara innantill ifrån ett papper och presenterar mitt och sen är det bara registrera dem som har tackat ja. Inte särskilt svårt. Men det svåraste och jobbigaste under hela dagen är väntetiden. Man ringer säkert tusentals samtal under så många timmar men det är säkert 100 som svarar. Så under den här tiden har jag både blivit arbetsskadad (jag kan inte längre ringa hem till folk och frågar efter någon eftersom jag då utbrister "hej jag heter mathilda..") och börjat hata telefonsvarare.

Det är så otroligt irriterande att först vänta 4 signaler och sen komma fram till "välkommen till eurovoice som tillhör: noll, sju, noll, tre...", "välkommen till teliakundsvar, noll, sju, tre, fyra... kan inte ta emot ditt samtal. Lämna ett meddelande", "du har kommit till T2svar som tillhör...", "välkommen till röstbrevlådan som tillhör.." eller klassikern: "abonenten du söker kan inte nås för tillfället, du kan lämna ett telefonnummer till abonenten.." sist men inte roligast "hej, du har kommit till otroligt tråkiga ulla som inte kan svara just nu och inte har någon som helst fantasi"

jag måste även kontrollera att adressen stämmer och har märkt att det finns så konstiga och svåruttalade adresser. Grev magni gatan (wtf is magni liksom ?!) och idag stötte jag på krusenberg bakvändan (ännu mer wtf?!), björnkärrsvägen och hyttskrivarvägen (vem kommer på de här adresserna, helt allvarligt)

det värsta av allt är nog ändå alla riktigt otrevliga människor, som lägger på innan man har pratat klart. jag bryr mig absolut inte och respekterar fullständigt ifall folk säger nej, och då är det bara att tacka för sig. men människor som säger att "man ska aldrig mer ringa till dem" innan man har fått förklara att man faktiskt inte är försäljare. SUCK, sweden needs some moore love!

men jag vill bara säga till alla, och till mig själv att aldrig jobba med telefonförsäljning igen, oavsett hur jävla bra betalt det är. Man kan tjäna stora pengar på provison men det betyder att man verkligen måste göra nåt.

Varning!
Till alla jag kommer att ringa till i framtiden:
1. SVARA
2. ge inte telefonen till någon annan eftersom jag bara kommer att göra bort mig ifall jag måste fråga efter er.
3. IFALL NI NU I ABSOLUTA NÖDFALL INTE KAN SVARA, SÅ SE IALLAFALL TILL ATT HA ETT ROLIGT MOBILSVAR.

adjöken /little dirty girl