just my luck
just my luck
sweet
So let's do it like they do on the Discovery Channel
this feels like another dream

I understand, I really do
Hjärtat blöder, huvudet skriker men någon varken ser eller hör din rädsla i rösten.
Ju mer man skriker, desto ondare gör lungorna i ditt bröst.
Till slut släpper spänningen och man tror att allt är bra, men sekunden du påminns av händelsen faller du ner igen. Du tror att det aldrig kommer sluta, men där har du fel.
En dag tar det slut, en dag blir det bra, men kämpar du emot sorgen gör det ännu ondare. Låt hjärtat ta sin tid till att läka, du känner när allt är rätt igen, för den dagen kan du le med hela kroppen igen och känna att du verkligen menar det.
© mathilda josefina
"Kärleken är vårt livs största glädje och vårt livs största sorg." - Franskt ordspråk
"Varken om kärlek eller hat kan en människa veta något i förväg." - Bibeln
love and understand
visst bor det ett skrik någonstans i ditt lugna, tysta liv?
IN FLAMES - EVIL IN A CLOSET
We were one in words
You finished my sentences
I can never attract tomorrow
It pushes me aside
I sink in waters deep
Your presence kept me floating
Far from depths where secrets lie
Maybe in another lifetime
I could be the first you meet
I once read a poem
Held my breath
But that moment's gone
First time I felt life somewhat hurts
Need an option, a reason and some hope
Yell at me, I want to be your light that shines
But my ground's shaking and I might fall
I wish that I could say... I wish that I could be your evil in a closet

höst 2006 © mathilda josefina
You're not the only ones
Jag är inte oskyldig, innan jag började i min nuvarande klass hade jag fördomar mot folk som kanske hade det lite bättre ställt med pengar än jag. Men jag gav dem en chans och de flesta är jävligt okej faktiskt :) Självklart har jag märkt att jag har haft rätt i andra fall om andra människor men ändå.
Det jag känner mig mest ledsen för är alla fördomar mot så kallade "blattar" & "förortsbor" (dvs. exempelvis blåa linjen) och EMOs. Ja, jag har bott och växt upp i Akalla och min instinkt säger att jag ska försvara mig själv, men det är inte bara därför. Jag tycker helt ärligt inte illa om någon om jag inte har en anledning till det. Men jag ska berätta en sak. Under min uppväxt lärde jag känna så många underbara personer spelar ingen roll om de är invandrare eller inte, och där kände jag mig mer hemma än vad jag nånsin har gjort någon annanstans. Självklart är det mycket kriminalitet men det är det på många andra ställen också, och det handlar inte om vart man är född utan hur man är som person.
EMOs är inte att skära sig själv, lyssna på Kent eller My Chemical Romance. Jag känner folk som hatar kent men som fortfarande skär sig och är underbara personer och jag känner folk som är precis tvärtom. Älskar kent men som aldrig ens skulle kunna tänka sig att skada sig själva.
Jag själv skulle aldrig uttrycka mig med orden EMO för jag vet inte exakt vad det hela handlar om. (någon för gärna förklara för mig) Jag tycker det är "fel" att skära sig OCH bara tycka synd om sig själv, liksom bara se det mörka i livet. Jag tycker däremot inte att det är fel att skära sig. Jag vet hur det är när ilskan eller sorgen inte har någon annanstans att ta vägen, jag har stöttat vänner till 100% som har varit i den sitsen och många av dem har verkligen förklarat för mig hur det känns och jag tror dem. Jag blir arg och ledsen när jag hör sånna saker, mitt hjärta går sönder och tänker: är det fel av mig att älska människor som ni verkar hata?
Många som läser det här kommer säkert tro att jag är si och så, men jag bryr mig faktiskt inte för de som känner mig vet hur jag är.

© mathilda josefina