Klockan 08.00 den 17:e maj samlades hela klass 9:4 ifrån Björkebyskolan på Barkarby Station för att åka på en tre dagar lång klassresa till en ö ut i skärgården vid namn Ängsholmen.
Pendeln 20 minuter till Centralen, tunnelbana 2 minuter till Slussen, buss 30 min till Boda Brygga och till sist en 5 minuters båtresa med båttaxi (som var miniliten och jag tvivlade på att hela klassen skulle få plats) till ön Ängsholmen.

När vi hade lastat av all packning ifrån båten och hittat våra egna väskor så kom en ledare som jobbade på ön och tog emot oss, hon hette Malin. Vi gick till våra stugor som låg i Södra Byn ( haha vaddå by, den bestod ju av 4 stugor) och vi fick då 15 minuter på oss att bestämma vart vi skulle bo och sedan skulle Malin komma och hämta upp oss för en 10 minuter lång rundtur av ön.
Vem som hade kommit på den dumma regeln att tjejer och killar inte fick bo tillsammans vet jag inte, men alla tjejer hamnade då i stugan Barken.
Vi bäddade våra sängar och började fixa lite saker och sedan gick vi den där rundturen där hon berättade om alla aktiviteter som vi skulle göra de följande dagarna.

Våran klass delades upp i 2 grupper och våran första aktivetet skulle vara segling.
Vi samlades vid en bod som hette Boden Boden (??) för att ha en genomgång av vad vi skulle göra.
Våra ledare för seglingen skulle vara Miranda (som drog så otroligt dåliga skämt) och den underbara SNYGGA Max (att han var 29 år gammal fick vi veta sista dagen) och älskling, ta inte illa upp om du läser det här, det är bara dig jag älskar.
Min grupp skulle tydligen segla Avantibåtar (dom kunde tydligen inte välta) och på alla segelbåtar så finns det ju en bom i mitten som rör på sig och den ska man akta sig för. Det första av Mirandas otroligt dåliga skämt löd såhär: Akta er för bommen annars kan det säga BOOM i huvudet...
Hela min grupp sitter helt tysta och tänker typ öööh vad är det för fel på henne?
Intruduktionen av seglingen fortsätter och vi får lära oss att ett av seglen heter Fock.
Mirandas andra dåliga skämt: Man får säga Fock men inte det andra...
Gruppen sitter återigen som frågetecken och senare förstår vi att det "sååå roliga" hon ville komma fram till var att man får säga for fock's sake men inte for fuck's sake. Hahaha, eller inte
När vi har genomlidit en lektion av segling så får vi äntligen hoppa i båtarna. Jag, John och Mela hamnade i samma båt tillsammans med den snygga Max. Vi kom först av alla grupper till våran båt men sist av alla att ge oss iväg, jag tror att trots Max snygghet så var han inte så bra på att segla =/ men men, man kan ju inte vara bra på allting :)
På väg in mot land igen var grppen som bestod av Nicklas, Rebecca och Mark först, och min grupp kom precis efter.
Deras grupp hade oturen att sitta i samma båt som Miranda (suck) och eftersom vi paddlade iland hade Nicklas utbrustit "jävla sopor", dock på skämt. Då hade Miranda sagt: Nej, sådär säger man väl ändå inte, säg Landkrabbor istället. Inga kommentarer...
Efter en stund hade Nicklas återigen råkat säga samma sak och då hade Miranda blivit arg på fullt allvar och sagt: Det där tolererar jag inte, det är inte Ängsholms anda.
Jag säger bara en sak, jag skrattar Åt Miranda, inte Med henne.

Det visade sig att det skulle komma fler överrasningar på den resan. Det fanns t.ex. inga vanliga toaletter utan bara dass, men de var faktiskt fräscha. Det andra var att det fanns inte vanligt dricksvatten någonstans förutom i de två stora husen där ledarna bodde och i köket där vi åt mat, så om man ville dricka vanligt vatten så var man tvungen att gå till något av de stora husen och fylla på vatten i flaskor, och det fanns inte heller något drickbart att köpa i kiosken som ENDAST var öppen i 15 minuter efter middagen.
Man var även tvungen att duscha i saltvatten och det fanns knappt något varmvatten. Sammanfattning: Jag ska aldrig underskatta rinnade dricksvatten igen och hyela klassen har nog drabbats av vätskebrist under dessa dagar. Men våran största överraskning kom när vi skulle äta middag den första dagen, den bestod av hamburgare som inte var färdiga, men när måltiden var klar så skulle vi resa oss upp för att gå, men då hindrar ledarna oss och säger att vi ska tacka för maten. Klass 9:4 säger tack för maten och ska gå men ledarna hindrar oss igen och säger att vi ska sjunga en ramsa.. vi tänker: är inte vi lite för gamla för det här? men vi är inte den enda klassen som är där utan hela matsalen börjar sjunga en ramsa som går såhär:

"Tack för maten den var god, den ger kraft och levnadsmod. KÖKET, KÖKET, KÖKET (trummande på borden) KÖKET!"

John och Kalle håller på att dö av skratt, och vi får inte gå förrän vi har sjungit den och det skulle vi göra efter varje måltid...

Efter att ha genomlidit dag 2 som bestod av kamratbana, höghöjdsbana, 3 tack för maten ramsor och diskning för min del, så var jag helt slut.
Och nästa dag vänbtade en hemresa, ÄNTLIGEN...
Höghöjdsbanan var en riktig höjdare. Man hade sele och man skulle knäppa fast sig hela tiden så man var säker där uppe i träden. Först så skulle man klättra upp för en stor repstege som var riktigt jobbig, sedan kom man till en liiiten träplattform och därifrån skulle man gå på en vajer och hålla sig i rep. Efter det kom man till en tjock stock där man skulle gå balansgång, och sedan ett stort nät där man skulle klättra igen, riktigt jobbigt faktiskt...
Sedan skulle man gå på vajrar igen och det sista var att man skulel sätta sig på en stor gunga och hoppa ner, som bungy jump fast i sittande form, och det var det roligaste :)

På hemrese dagen paddlade jag, Rebecca och Mark kanot, ett varv runt ön gjorde mig och Rebecca helt utmattade, men det hade nog med rädslan att ramla i det iskalla vattnet att göra också.
Vi vaknade 08.00 för att äta frukost, efter det var det packning och städning och klockan 10.00 lämnade vi stugorna, men problemet var att det var ISKALLT ute och våran båt givk inte förrän 14.40 så det blev en låång och tråkig väntan. Eftersom det kalla vädret hade gjort mig sjuk så var inte mitt humör riktigt på topp =/
Under frukosten hände det igen... MIranda drog ännu ett av sina "roliga" skämt.
Det hade kommit en ny grupp och alla ledare skulle presentera sig, och alla ledare FÖRUTOM MIRANDA presenterade sig normalt, "jag heter Hanna och jag är instruktör", " jag heter Malin och jag är lägerchef", men våran så tråkiga Miranda sade: jag heter Miranda och jag är instruktör. Jag är blå om läpparna för jag har ätit blåbär, jag har allstå inte ätit på en bläckpenna.
Ingen skrattar SOM VANLIGT, och jag och säkert många fler tänker: VEM FAN BRYR SIG??

Detta var en resumé av en klassresa som inte blev riktigt som någon av oss tänkt oss, men det var ändå en kul grej att göra tillsammans som klass innan vi skiljs åt. Vissa kommer man ju såklart sakna mer än andra, men det är själva helheten som räknas.

/Mathilda