Jag vet att det är barnsligt, fånigt och irriterande när folk skriver om sin älskade titt som tätt, och det är en sak som jag aldrig trodde att jag själv skulle göra, men nu är det faktiskt så att det finns en människa som står högt i mitt hjärta och den personen borde verkligen få veta hur jävla mycket han betyder för mig, för ibland glömmer han bort det.

Vintern 2005 träffade jag en kille vid namn Jonas och han är numera mitt ex, hur vi hade det och hur vi gjorde slut är en lång, komplicerad och "sorglig" historia, men tyvärr hör det hit.
Låt oss säga bara att efter honom så knäcktes jag och hade väldigt svårt att fortsätta leva, jag tappade tron på kärleken helt och anklagade mig länge för det som hände mellan mig och honom, fastän det aldrig hade kunnat vara mitt fel. Efter många bråk och gräl kunde jag och Jonas samsas igen och blev vänner, och den 28 januari 2006, träffade jag och min kära vän honom på Jakobsbergs Pendeltågsstation för att Jonas ville tussa ihop Rebecca med en vän till honom.
Väl i Jakobsberg möttes vi av Jonas och Thai och gick sedan och satte oss inne på stationen där det fanns uppvärmda bänkar upptäckte vi, hahaha.
Där var Johan, Rebeccas tussning, William, Thai och Josef.
Jag hade aldrig träffat Johan, William eller Josef trots att de tydligen är och har varit nära vänner till Jonas, men senare fick jag veta att Josef tydligen var Rebeccas "avlägsna" granne = de bor i samma område, och att hon har tyckt att han är snygg hur länge som helst.
Varför jag inte ville veta så mycket om dem andra var ju såklart för mitt sikte var inställt på Josef och honom skulle jag bara ha, det var trots allt ett bra tag jag hade varit intresserad på riktigt utav någon.
På bussen hem snappade jag upp varenda ord han sa, och det enda han sa till mig var "vad tråkig du är" när jag inte skulle ta samma väg hem som han.
Den natten frågade jag alla om han var singel, tur för mig så var han det och nästa dag så började vi snacka på msn och det ena ledde till det andra och om 9 dagar har vi varit tillsammans i 5 månader.
Josef blev min vinterdrog, då jag som mest behövde det

Jag är lycklig med honom, och det är klart att vi bråkar och småtjafsar ibland men det är inget som kan stoppa våran kärlek till varandra just nu iallafall, för när jag ger min kärlek till någon så stannar den där för resten av mitt liv, visst den kanske svalnar med tiden, men har jag en gång älskat någon så kommer jag alltid att ha den känslan kvar.